än blotta tankesyner af redan förutsatt overklighet. Hvad af allt detta tydligen visar sig, det är, att den nya filosofien alltså verkligen icke utgör annat, än ett eget nytt system af idealism: en lära till hvilken spekulationen oftare återkommit, och hvartill man påstår, att den rigtigt slutbundna tanken måste nödvändigt leda. Utan att inlåta mig i pröfning af detta påstående, anmärker jag blott, huru mycket det redan synes försvagas, genom de påtagligaste motsägelser i sjelfva detta nyaste försök. Ett enda prof torde göra nog att rättvisa mitt yttrande.
Kategorien orsak och verkan utgör till exempel en ibland de förståndsformer, som enligt denna lära tillhöra endast vår egen sinnesnatur, och få för ingen del öfverflyttas på ting i sig sjelfva, eller anses såsom i verkligheten gällande om dem. Således, när vi säga, att någonting kommer af det eller det, att någonting verkas af den eller den orsaken, är sådant efter den kritiska filosofien ett blott föreställningssätt hos oss, icke en sanning om sjelfva sakerna, hvilka på intet sätt skola äga sins emellan detta sammanhang af något som verkar och något som deraf uppkommer. Emellertid antages af samma lära, att det gifves ting i sig sjelfva, ting utom våra föreställningar, hvilka, fastän för oss evigt obekanta och till deras
