frågor godtgöra, genom sitt omedelbara vittneshörd, otillräckligheten af förnuftets insigter, och sålunda genom öfvertygelsens visshet ersätta bevisningens? Sådan vågar jag åtminstone hoppas, att filosofien verkligen skall finna den, när hon en gång, sjelf återkommen från den öfverdrifna spekulationens ändlösa rymder, och inskränkande sig till det för oss möjliga i kunskap och visshet, företager sig att utan fördom pröfva och utreda grunderna dertill. Hon skall då kanhända inse med större klarhet, än jag här kunnat visa, att principen för hennes läror i dessa ämnen icke är och icke kan vara, som hon länge trott, demonstrativ, eller uppkommen af sakernas egna af oss insedda naturförhållande, utan regulativ, det vill säga, grundad på den positiva sinneslagen att dömma om summan af allt, dess upphof och bestämmelse, efter fordringarne af den högsta för oss tänkbara förträfflighet. Mina omdömen, ännu en gång erkändt, kunna häröfver vara ogrundade. Men jag har trott mig förutse, framför allt i denna del af filosofien, någon snarare eller sednare förändring, både till syftemål och behandlingssätt. Till syftemål, genom att vara, icke mera en blott tjenarinna åt kunskapslystnaden, utan en vårderska af mensklighetens högsta moraliska intressen, som upprätthåller alla dertill hörande
Sida:Leopold Samlade 6 1833.djvu/175
Den här sidan har korrekturlästs
— 171 —
