andra förtjenster än dessa vore värdiga att upphöjas inför Eder, att förvaras åt efterverlden, så tvekar jag icke att tillstå, J voren då förgäfves samlade på detta rum, och den svaga röst, som nu begär Eder uppmärksamhet, skulle hafva förblifvit lika tyst, lika bortgömd, som det stoft, hvars hvilande minne hon i dag uppväcker. Vår afledne lärare har icke lemnat efter sig dessa yttre vedermälen af sina förtjenster. Större delen af hans lefnad, tillbragt i ett kall, hvars första ändamål är att dana upplysta och dygdiga medborgare, lemnade honom icke nog tid öfrig, eller kanhända icke nog krafter, att arbeta för sitt eget anseende, för det namn i den lärda verlden, hvartill snillets förmåga kunnat annars uppfordra honom: ett namn, som han haft rätt att lofva sig af sina insigter, om han hellre valt att dermed rikta den lärda verlden, än att egna dem åt en ungdom, hvilken fäderneslandet anförtrott åt hans undervisningar.
Näppeligen har någon lärd med mera liknöjdhet än han ansett glansen af ett vidtfrejdadt namn, af den ära, som ett kringflygande rykte hembär åt berömda män. Det är denna ädla förblindelse, jag vet det, som gifvit verlden hjeltar och snillen. Men ibland de talrika exempel af hennes lyckliga ingifvelser, hvaraf tideböckerna
