föreslår att taga barnen vid tu års ålder ifrån föräldrarne, för att låta dem efter sin katekes uppfostras; och vill derefter låta utan all undflykt straffa de arma föräldrarne för fel, som begås af deras barn vid en mognare ålder.
När man framställer sig att förbättra ett helt rikes uppfostringsverk; när man skrifver handböcker för ungdomen, och ger undervisningar åt de utsökt store män, som böra väljas till dess uppfostran, synes det ibland annat, som man ägde någon förbindelse att sjelf kunna uttrycka sig på sitt modersmål, om ej fullkomligt väl, dock åtminstone med sammanhang, språkets renhet och en viss grammatisk riktighet. Se här några ställen, som skola utvisa, huruvida auktorn till förbemälte Sunda Filosofi och Naturliga Sedolära känt och uppfyllt denna ganska naturliga förbindelse för auktorer.
Han skrifver pag. 38: — — "medelst den lydnad och tvång till dygden, som de yngre och svagare äro underkastade de äldre och starkare. — pag. 44: intet enda gossbarn, som icke redan vid cirka tu års ålder blifvit skilde ifrån sina föräldrar. — pag. 46: befordra någons nödtorft. — pag. 51: segra öfver afgudar, helgade af tiden, invigde af yppigheten, och offrade
