lyst på hans bekostnad, vunnit penningar och reputation, men, till höjd af otacksamhet, utan att ens citera honom. Om han dervid icke nämner sig sjelf, annorlunda än indirekte och i tredje personen, upplyses man likväl tillräckligt om hans mening, så väl genom de ifrågavarande ställen, hvilka lära verkligen finnas i hans skrifter, som äfven af den beundran hvarmed han öfverallt talar om det bestulna stora Snillet, dess ovanliga idéer, sköna drag, teorier, originaliteter, djerfva storheter och infall: en beundran, hvilken man väl sällan lärer hafva sett denna författare egna åt någon annan än sig sjelf.
Vi utlåte oss icke här öfver rättvisan och klokheten af en sådan sjelfbeundran; icke öfver den sällsamma egenskapen af ett arbete, redan i fjor kungjordt, men hvartill anledningen synes först i år hafva förekommit; icke öfver troligheten af de föregifna vittra stölder. Mindre allvarsamma läsare, än vi, skola kanske hos auktorn till Kritik öfver Kritiker och till Det nödvändiga i Finanserna blott vända till rolighet detta naiva skryt, af stor man och af ett Snille, som med godhet och möda bibringar andra skribenter de begrepp de söka; hvilka åter göra berömda böcker af blotta anteckningar ur dess conversationer; men, icke nöjde dermed, på det otacksammaste sätt plundra