helt och hållet omvändas. Skulle han ej hafva vetat, att i alla sådana motsatser innehåller den sednare alltid sjelfva tillämpningen? Det är visst här, om någonsin, som man bör hoppas att Hr B. sett sitt ämne, eller sin tanke, bakifrån. Jag skall ej tillåta mig någon annan anmärkning öfver detta ställe. Se här en och annan af de strida tårar, hvarmed Hr B. 1795 fuktade det nyss uppkastade stoftet åt qvarlefvorna af Gustaf III.
2 del. p. 220 — — — Kung Gustafs myckna snille passade icke åt hans vanmäkliga rike. Hans regering kommer och verkligen för efterverlden att liksom föreställa kavalkaden af en för stark ryttare på för mager och mattad häst. Både ryttare, manöver och sporrar äro för svåre åt hästen, fastän hästen har mera eld, styrka och istadighet, än ryttaren föreställde sig. Och härigenom händer, att hästen kabriolerar; och knäcker ryggen. Första tåren.
Nej , Gustaf III hade bort få vara Frankrikes Konung i Ludvig XVI:s ställe. — Men jag ber Hr B., hvarföre då just i en halshuggen Konungs ställe? Förslaget är ej välvilligt; och hvarföre borde han icke så gerna få vara Sveriges? Jo, heter det — — — Sverige hade väl då måst sakna en Konung af ovanligt stora egenskaper, och med honom en hel hop af sin nu ägande
