ANMÄRKNINGAR.
Naturen af ett Tal tillåter ej utförligheten af en Afhandling. Man lär finna, att författaren, långt ifrån att fullständigt afhandla sitt ämne, endast rört dervid i några få punkter, och efter anledningar af den tidens vitterhet. Den stora frågan huruvida det verkligen gifves någon allmän smak, några allmänna och beständiga reglor i vitterheten, samt hvilka dessa äro, återstår alltid att besvara. Det gifves tilläfventyrs få ämnen, hvarom man sagt på en gång så mycket och så litet som om detta; och visserligen ingen fråga i vitterheten mera i behof af upplysning, både genom sitt mörker och sin vigt. Tvifvelsutan kommer detta deraf, att smakens störste mästare föga sjelfve skrifvit derom: de hafva merendels åtnöjt sig att bevisa den genom deras arbeten. Om detta gör nog till nöje, gör det ej alltid nog till undervisning. Författaren smickrar sig ej att derom veta mer än andra. Men de som veta bäst, yttra sig nästan ej hos oss i allmänt tryck. De göra sig vanligtvis icke mer möda att skrifva, än man i allmänhet gör sig att läsa. Författaren har deremot för sin del alltid med något mindre noggrannhet iakttagit detta förhållande. Man finner på några blad af en bland de förra delarne, icke
