en bok i gamla historien, likasom han här skrifvit en öfver nya filosofien, skall han tvifvelsutan också säga oss, att det gafs förr i verlden blott två slags menniskor: Cycloper och Centaurer.
Pag. 53. Nya filosofien anser deremot hela detta sällhetslöfte (hoppet om odödligheten) med begabb; kallar berättelsen derom presterliga påfund; höljer hela läran med all möjlig smädelse; bestrider mig ett lif efter detta; påstår verlden vara evig och att jag hvarken äger skapare eller själ.
Nej, Hr B., ingen filosof bestrider Er en själ, eller denna själen ett lif efter detta. Ännu en gång: undersöka förnuftsgrunderna af ett ämne; pröfva dem; finna möjligtvis flera på den ena eller andra sidan: allt detta är ej att bestrida något. Det är blott att undersöka. Så snart man lemnar kretsen af dessa undersökningar, återkommer hvar dödlig till behofvet af samma läror. Att erkänna deras nödvändighet, är det ej att erkänna deras sanning? Det är ej sjelfva lärorna om Gud, själ, odödlighet, som nånsin blifvit gäckade. Det är en hop små arga eller tanklösa själars filosofiska eller ofilosofiska försök, att under vigten af dessa läror finna ett skydd för deras auktorliga egenkärlek, deras falska slutsatser och gallimatiska bevisningar. Ty i alla tider har det, ty värr,
