djupa och sanna i sakerna. Om vi ej skola lefva efter döden, (sådan är hans slutsats på detta ställe) så lönar det ej heller mödan att här i verlden njuta skydd och trygghet till lif och egendom.
Hr B. är ej mindre stark i fysiken och naturkunnigheten, än i filosofien och slutkonsten. Se här huru han pag. 43 beskrifver eldens underbara verkningar: med en ganska liten glödhög af knappt en qvadrat-alns yta i min kakelugn, kämpar jag, säger han, emot en köldkolonn af icke mindre än millioner kubikmils tjocklek, och hvars diameter är af så oerhörd längd, att den ifrån fönsterrutan af min kammare går ända förbi Solen — ända förbi den på andra sidan om Solen vandrande Saturnus; ända förbi Herschels nyss uppfundna planet, och lika långt på alla sidor omkring mitt hemvist. Hvardera af mina eldpartiklar har milliontals köldpartiklar att afhålla, och ändå segrar jag. Om nu denna stora kämpedat verkligen har sin riktighet, och om det är rättvist att respektera styrkan efter effekternas storlek, så blir Hr B., man kan ej neka dertill, framför sin kakelugn en mycket olika vördnadsvärd person, emot framför skrifbordet. Men jag misstänker i allt en viss jemlikhet af krafter. I fall Hr B. har öfver sitt rum en kallkammare, och han vill göra ett experiment, som kunde tjena att litet beriktiga
