hans fysiska lärdom, så ville jag råda honom att stiga dit upp, trappan uppföre; eller att i annan händelse åtminstone på en halftimme öppna, en rätt kall vinterdag, dörr och fönster i det rum som han bebor. Han skall då med största visshet erfara, att han med sin glödhög i kakelugnen verkligen ej kämpat emot en större köldkolonn, än den som funnits innesluten emellan hans fyra kammarväggar, och att segren ej är fullkomligt så lysande som han afmålar den. Köldkolonnen, som går ifrån hans fönsterruta förbi solen, det vill säga, rakt igenom strålarna af denna ofantligen utsträckta eldmassa, är ett drag af fysisk skarpsinnighet, som förtjente att sluta redogörelsen för Hr B:s närvarande arbete. Jag skall blott tillägga ett enda litet ställe derur, som det vore oförlåtligt att lemna alldeles obemält. Det förekommer pag. 167, och lyder på följande sätt:
Om någon gång händer, att ett lejon råkar rifva ihjel en menniska, eller om en Neger någon gång får tillfälle att stjäla lifvet af en hård husbonde, så motsäga dessa enskilta tillfälligheter ingalunda det allmänneliga välde, som menniskan öfver djuren synes äga. Man ser häraf, att Hr B. räknar Negrerne till djurslägtet, och att han skrifver i alla ämnen med samma mogna besinnande. Det är sant, att han redan pag. 152 kallat Negrerne
