Nej, denna fruktan, Svenske män,
Skall med sin låga skräck ej isa Edra sinnen,
Inför en Konungs Bild, så upphöjd öfver den,
Och midt i denna krets af höga Hjelteminnen,
Som fylla skådarns bröst med gammal Storhet än.
Hur bör ej allt, tvertom, en ädel trygghet föda!
Sen, Fjällen famna ren en samfält Brödra-ätt,
Och dubbla krafters lif från enig styrka flöda;
Sen bergad på Er strand den fria Samfundsrätt,
För hvilken tjugu Folk med oviss framgång blöda;
Sen hafven mötas åt, att Edra murar bli
Mot det beherrskningsvåld som Folkens frihet tvingar;
Och på Er Thron hvem skåden J?
Europas räddande Geni,
Som öfver Skandiens tjäll har utsträckt sina vingar!
Så uppstår, efter Seklers lopp,
Ett nytt förent och tryggadt Norden,
Starkt af sin jord, sin lag, sin dubbla kämpetropp,
Sin Konungs segerfräjd, och af ett framtids-hopp,
Som glänser mera skönt för intet Folk på jorden.
Svear! det Hoppet bär namn af OSCAR.
Färgad på kinden af vårlifvets dar,
Sen Honom, främst för de krigiska stålen,
Offra sin hyllning åt Farfar och Far,
Ridderligt skön på den skummande fålen.
Sida:Leopold Samlade 6 1833.djvu/362
Den här sidan har korrekturlästs
— 358 —
