Den här sidan har korrekturlästs
— 375 —
Svenska Parnassens Klago- och SvaneSång
till
Pehr Enebom,
Etherns Son och Englars tillkommande Broder,
annars nu så länge Auktor till Kärleks- och ReligionsSånger,
Poesi på prosa, tillegnad våra ädla Ynglingar.[1]
Melodi: Sist när på ljuflig blomsterplan, etc.
Pehr Enebom, Pehr Enebom,
Ack! skona oss, jag beder!
- ↑ Anledningen till denna visa, först tryckt i N:o 25 af Tidningen Extra Posten för år 1795, var följande. Redaktörerne af Tidningen Stockholms-Posten (bland hvilka Kellgren då för tiden var den hufvudsakligaste) hade i N:o 280 för år 1794, utan att namngifva källan, låtit införa en ur Den Danske Tilskuer för den 11 Julii 1793 hämtad Artikel, kallad: Protocoll hållit uti Parnassens Jakobiner-klubb, hvilket börjar med ett Tat mot Vitterhetens Aristokrater af Anacharsis Junior, en ung 16-årig Sansculotte, som kallar klubbens ledamöter: Byxlöse Bröder. Enbom, (såsom han rätteligen kallade sig) kanske redan förargad att ej se sig och sina poemer med ett enda ord omnämda i den då för tiden högst ansedda kritiska Jurnal, ansåg sig genom detta epitet indirekt angripen och för sin fattigdom skymfad, hvarpå hans ovilja utbröt uti N:ris 15 och 16 af Extra Posten för år 1795. Uti 8 tätt tryckta qvartsidor förehåller han der Stockholms-Postens Redaktörer ganska skarpt deras kitsliga, partiska, hjertlösa och öfvermodiga kritik, erkännande likväl Tidningens stora förtjenster. Kellgren, då döende, upplyste helt kort i tvenne särskilta numror af
