Den här sidan har korrekturlästs
— 377 —
Aj, gunstige Pehr Enebom,
Nå tvi den harm och skaden!
Mot tablaturen hvilken bom!
Der flög ett som ur raden!
Pehr Enebom, din gunst bete,
Var oss en blid magister;
Förlåt vår ordbrist, som vi le
Åt dina tankebrister.
Först qvad du stolt, Pehr Enebom,
Odödlighetens ära.
Nu skrålar du, i andanom,
Om gudlighet hos kära.
Pehr Enebom, jag säger dig.
Blir du, när Sången stannat,
Ej af Guds nåd odödelig,
Ej blir du genom annat.
Pehr Enebom, Pehr Enebom,
Dernäst vi nödgas lasta
Den gerningen, så foga from,
Att en som dör antasta.
Pehr Enebom, du veta må,
Det härdaste af öden,
Är det att slåss mot kämpar två,
Mot en skribler och döden.
