Denna förvillelse i så lika yrken har ej något ovanligt. Mången, säger Boileau, har gjort sig ett stort namn i skaldekonsten, som aldrig lärt att åtskilja Lucani värde ifrån Virgilii. Lycklig den, hvars snille alstrar redbara sanningar, utan att förakta de behag, hvilka de antingen ej fordra, eller han ej kan gifva dem. Lyckligare den, i hvars skrifter nyttan och behaget otvunget förenas.
Att hafva ställt denna anmärkning till Eder, min Herre, det är att redan hafva gjort dess tillämpning. Om Akademien, för att i allmänhetens ögon rättvisa det val hon i Eder gjort, behöfde andra grunder än Ert rykte, andra bevis än det Tal Ni lemnar i dag åt hennes handlingar, skulle hon finna dem öfverallt i Er lefnad. Hon skulle säga, att en man, född med icke mindre snillets behag, än en ren urskillning; som fullkomnat begge genom en fortsatt läsning, och mer ännu genom eget eftersinnande; som hos främmande folkslag med en tänkares öga betraktat deras konster, deras seder, och deraf dragit en ny fullkomlighet för sin smak, en ny rikedom för sitt omdöme; som funnit sättet att göra sig angenäm för den finare verlden, oaktadt den själsmognad hon så ofta fruktar, och hämtat ur det högre umgänget alla dess ädlare behag, utan att antaga dessa omdömets förhastelser, denna tyckets enväld,
