spridningar; språkens födelse, utbildning, slägtskaper; nationernas moraliska och politiska omvexlingar; deras råhet eller odling, välde eller vanmakt; deras religion, seder och lagar, upplysta genom urkunder, minnesmärken, beräkningar af epoker och tidelopp, genealogiska, numismatiska, heraldiska undersökningar; det är ändteligen vettenskapernas, vitterhetens, konsternas öden och framsteg, ifrån Nilstrandens första mätningar, eller de Kaldeiska herdarnes första synmärken på himlahvalfvet, intill Newtons teorier och Herschels teleskopiska upptäckter; ifrån den första rå stenmassan, som upprestes för efterverlden, intill det sista romerska underverket i byggnadskonsten; ifrån de första egyptiska bildtecken eller feniciska skrifdrag, intill de sista diplomatiska bokstafsskiften; ifrån huggjernets, penselns, grafstickelns första ofullkomliga försök, intill de sista prisade mästerstycken af konsternas förflutna tidehvarf.
Äfven den, som lik mig skådar detta vidtfamnande system af otaliga kunskapsdelar endast i en ytlig sammanhållning, på lika sätt, som man från långt afstånd omfattar med ögat hela sträckan af en stor stad, utan att deraf klart urskilja mera än de större byggnadsmassorna — äfven den, säger jag, skall ej underlåta att beundra detta bålverk
