Man kan ej ens nämna, än mindre utföra allt detta utan en tröttande vidlyftighet.
Men hvad i synnerhet öfverflödar i detta yrke af djup lärdom, och hvad mig likväl ej är tillåtet att obemärkt förbigå, det äro dessa mångfaldiga vedermälen af alldeles åsidosatt omdöme, dessa märkliga prof af antiqvarisk lättro, förenade med skrytet af historisk allvetenhet, och sträckta — vågar jag säga det? — icke sällan ända till löjlighet. Nu är det Epiphanii flerfaldigt upprepade beskrifning, huru Noach, såsom enda besittaren af hela jorden och alla dess länder, samlat sina söner och sonsöner i Rhinocorura eller Rhinocolura, en stad belägen emellan Palsetina och Egypten, och mellan dem utlottat hela verlden till arf och ägo. Nu, bröderna Johannes och Olaus Magnus, som försäkra det lärda Europa, att Sverige, långt förr än Rom och Grekland, långt förr än Trojas förstöring, med ett ord, antingen före syndafloden eller omedelbarligen derefter haft bokstäfver och skrifkonst, hvaraf ännu stå qvar såsom minnesmärken, säga de, ofantliga häfdestenar, uppresta af Jettarna. — Nu åter en Rudbeck, som i deras fotspår går att upphöja sitt lands fordna ära, genom tvåhundrade bevis, att detta land varit Platos försunkna Alland, berömdt i fornverlden för sina präktiga tempel, sin fruktbarhet, sina
