20
tillförlitligaste sagesmän för sina uppgifter om Dantes Beatrice.
För hvarje läsare af Commedian, som äger den minsta kännedom om människohjärtat, är det dessutom omöjligt att, såsom de andra vilja, i Beatrice se en blott symbol. För att icke fästa oss vid, att det vore alldeles stridande mot Dantes sedvänja att uppfinna en person för symbolens skull, är det orimligt att antaga, att de uttryck Dante använder i Sk. XXX skulle kunna tydas såsom syftande på ett försummadt studium af teologien eller ett föregående ägnande åt ett kontemplativt lif. Han säger ju där t. ex. (v. 34 och följ.):
Och fast det var så länge, länge sedan
min själ i hennes närhet genombäfvats
af vördnad lika mycket som beundran,
jag, ej från blickar hämtande min kunskap,
af lönlig kraft, som ifrån henne utgick,
hur mäktig gammal kärlek är fick röna;
och ett par verser längre fram talar han om
den höga kraft, som mig besegrat hade
re’n förrän jag ur barndomsåren utträdt.
Likaså, när i Sk. XXIII 128 under samtalet med Forese skalden nämner Beatrice så enkelt och naturligt, som där sker, är det väl ett bevis för, att Forese före sin död hade känt så väl Beatrice som Dantes hängifvenhet för henne, och det är svårt att se, hvilken mening kunde på de anförda ställena fästas vid Dantes ord, om Beatrice endast vore en symbol för det ena eller andra abstrakta begreppet.
Vi kunna således, när allt skärskådas, hålla fast
