28
för att i stället äkta en Donati, hvarpå han till hämnd vardt öfverfallen och mördad på själfva bröllopsmorgonen. Så uppstod en släktfejd, som efterhand spred sig till hela samhället och då fick en öfvervägande politisk karaktär. Lyckan skiftade, ty
1248 fördrifvas gelferna från Florens,
1250 ledo gibellinerna nederlag vid Figline, och
1251 återvände gelferna;
1258 fördrefvos gibellinerna, som
1260 tillfogade gelferna ett stort nederlag vid Montaperti, och i sin ordning fördrefvo dem, men
1266 fingo själfva röna samma öde.
Kort därefter förnyades ett redan en gång förut gjordt försök till försoning genom giftermålsförbindelsen mellan medlemmar af de olika partierna, och det var då som en dotter till gibellinernas höfvidsman Farinata degli Uberti förmäldes med Guido Cavalcanti. Men redan året därpå fördrefvo gelferna de kvarvarande gibellinerna och erbjödo staden åt Karl af Anjou på tio år. Efter den betan återvunno gibellinerna aldrig sitt inflytande i Florens, och, ehuru år 1278 en fred stiftades, åtminstone delvis, af kardinal Latino på uppdrag af påfven Nikolaus III, låg stadens styrelse alltjämt i gelfernas händer. 1289 gjorde de fördrifna gibellinerna visserligen ett försök att med vapenmakt intränga i staden och, understödda af Aretinarna, som voro i förbund med Pisa emot den toskansk-gelfiska ligan, vedervågade de ett fältslag vid Campaldino den 11 juni, men blefvo fullständigt slagna, och Capronas kapitulering samma år fullbordade deras nederlag.
Den långvariga och förbittrade striden hade således
