startandet af Sveriges första naturvetenskapliga tidskrift, Daedalus Hyperboreus, hvarvid han biträddes af Benzelius och Polhem. Ett liknande uttryck tog sig Swedenborgs vetenskapliga intresse i hans arbete på Vetenskapssocietetens utveckling, hvilket samfund 1710 hade bildats i Uppsala af Benzelius och några professorer i medicinska och filosofiska fakulteterna.
Med utgifvandet af den vetenskapliga tidskriften sköt Swedenborgs författarskap rask fart. Det hade mycket tidigt, redan år 1700, tagit formen af den då tolfåriges poetiska alster — några verser vid ett bröllop — och under vistelsen i Greifswald, då Karl XII ankom till Stralsund från sin vistelse i Turkiet, hade Swedenborg förärat sin konung en lofsång, starkt påverkad af Olof Rudbecks Atlantica. Den upptäcktes först 1905 i Greifswalds universitet af den framstående Swedenborgskännaren Alfred Stroh. Under sin vistelse i Greifswald hade Swedenborg äfven utgifvit en del poetiska och allegoriska småskrifter, men efter återkomsten till Sverige tyckes hans författarskap helt ha samlat sig kring vetenskapliga uppgifter. Hans tidskrift innehöll många uppsatser af hans hand, och brefven till Benzelius vittna om det varma intresse, som band honom vid detta företag. Tidskriften behandlade hufvudsakligen matematiska, fysiska och mekaniska problem.
Swedenborgs praktiska duglighet i förening med hans vetenskapliga bildning fäste Karl XII:s uppmärksamhet vid honom, då konungen återkom till Sverige 1715 efter den femtonåriga fältmarschen genom halfva Europa. Han utnämnde Swedenborg till assessor i bärgskollegium i samband med anställningen hos Polhem.
