Sida:Liljedahl Swedenborg 1908.djvu/16

Den här sidan har korrekturlästs

14

Enligt en uppgift skulle konungen sedan under fälttåget mot Norge ha användt Swedenborg till att på rullar öfverföra en del krigsskepp landsvägen mellan Strömstad och Idefjorden. Att döma af Swedenborgs bref tyckes dock hans förnämsta samarbete med Karl XII ha gillt anläggandet af saltsjuderier i Bohuslän och uppfinnandet af en praktisk räknemetod. Ofta diskuterade han och konungen matematiska och mekaniska frågor under deras vistelse i Lund, och tydligen voro de hvarandra personligen tillgifna. Men Swedenborg var ingen beundrare af enväldet, och hans karaktärsfasta hållning i en räknetvist med sin konung är betecknande och hedrar båda parterna. Karl XII föreslog en ny räknemetod med 64 som grundtal för att undvika bråkdelar vid halfvering och önskade, att Swedenborg skulle utarbeta hans system för att tillämpa det på mynt, vikt och mått. Men denne höll fast vid siffran 8 som grundtal och utförde räkningen därefter. Han säger sig — i ett bref till Benzelius 1718 — taga detta på eget ansvar, ty “om lagar, krig och utskylder har konungen fri disposition, men om ord, språk och räkning alls ingen“.

Efter konungens död skref Swedenborg ett långt bref till J. A. Nordberg, som då höll på med sin historia öfver Karl XII, och visar där, att han skattade dennes matematiska begåfning mycket högt. Först trodde Swedenborg, då han i Polhems sällskap vid slutet af år 1716 anlände till Lund, att konungen icke var mycket hemmastadd i matematiken. Men snart fann han, att den okunnighet, som Karl XII med en vacker blygsamhet själf förebar, icke existerade, och