22
lifs sista skede, då religionsfilosofen och mystikern ersätta vetenskapsmannen, att försöka fastställa hans vetenskapliga betydelse. Att Swedenborgs samtid i början högt skattade hans vetenskapliga verk har redan visats, och hade han dött 1743, innan andeskåderiet bragt hans namn i vanrykte, skulle han icke glömts bort, såsom skedde under de 27 sista åren af hans långa lefnad och ännu mera efteråt. En mer upplyst eftervärld, som i hans egendomliga syner ser något annat än tomt hjärnspökeri och tillika förmår sätta in Swedenborgs vetenskapliga produktion i det rätta tidssammanhanget, kan bättre än samtiden här fälla en opartisk dom.
Swedenborg var en lärdomstyp af den universella läggning, som oftare förr än nu kunde förekomma, innan naturvetenskaperna nått den specialisering, som utmärker dem i våra dagar. Han var grundligt bildad i matematik, astronomi, fysik, mekanik, kemi, anatomi, geologi, språk och filosofi. Beundransvärd är hans duglighet för de mest skilda värf. Han kallas till en professur i matematik vid rikets främsta universitet, och han biträder Polhem som praktisk ingenjör. Trots de 20 år, som Swedenborg tillbragte på utländska resor, hann han uträtta mycket för sitt land. Helt gick han upp i sin forskning, och man läser icke hans många bref till Benzelius utan att känna fläkten af en ande, som är ren från själfviska beräkningar och personlig ärelystnad. Sanningen var allt för denne hängifne sökare, och då han någon gång i de af vetenskapliga spörsmål fyllda brefven infogar ett yttrande af förakt för fåfängans jakt efter yttre framgång och utmärkelser, så förstår
