Sida:Liljedahl Swedenborg 1908.djvu/27

Den här sidan har korrekturlästs

25

i Stockholm liggande, omfångsrik handskrift öfver hjärnan ännu icke blifvit offentliggjord“. På grund häraf började prof. G. Retzius undersöka de i Vetenskapsakademien förvarade Swedenborgsmanuskripten och fann, att såväl den latinska textens mängd och längd som den svårlästa stilen kräfde en omfattande undersökning. Genom prof. Retzius intresse för saken kom akademiens Swedenborgskommitté till stånd 1902, bestående af kända fackmän, fysiologen Chr. Lovén, geologen A. G. Nathorst, hjärnspecialisten S. E. Henschen och fysikern Svante Arrhenius samt prof. Retzius, hvilka fingo i uppdrag att med biträde af en ung amerikanare, den framstående Swedenborgsforskaren Alfred Stroh, genomsöka de digra manuskripten. Den viktiga uppgiften att få till stånd ett rättvist omdöme om Swedenborg som vetenskapsman var härigenom lagdt i de bästa händer. Det yttre resultatet af den sexåriga undersökningen, som i grundlighet tydligen ej kan ha lämnat något öfrigt att önska, föreligger nu i den af Vetenskapsakademien utgifna upplagan, hvars svåra redigering lyckligt utförts af A. Stroh.

Genom dessa grundliga undersökningar af Swedenborgs vetenskapliga alstring är vår tid i stånd att bättre än någon föregående värdesätta hans gärning som forskare. En af vårt lands främsta vetenskapsmän Anders Retzius hyste en stor beundran för Swedenborgs lärdom som fysiolog och framhöll redan 1845, vid sitt nedläggande af presidentskapet inom Vetenskapsakademien, att han funnit en omätlig lärdom hos sin geniale landsman. En senare tid har icke kunnat bestrida detta omdöme.