26
Som astronom är Swedenborg behandlad af prof. Svante Arrhenius, dels i förordet till andra volymen af Vetenskapsakademiens Swedenborgsupplaga, dels i Arrhenius’ bok “Människan inför världsgåtan“. Efter att ha berört Swedenborgs ställning i kosmologiens historia och hans förhållande till olika forskare, yttrar prof. Arrhenius:
“Om vi i korthet sammanfatta de idéer, som först uttalats af Swedenborg och sedermera, fastän vanligen i starkt modifierad form, upptagits — medvetet eller omedvetet — af andra kosmogoniska författare, så äro dessa följande:
Vårt solsystems planeter ha sitt ursprung ur solmaterien — upptagen af Buffon, Kant, Laplace m. fl.
Jorden — och de andra planeterna — har småningom aflägsnat sig från solen och därigenom erhållit en småningom förlängd omloppstid — återfinnes hos G. H. Darwin.
Jordens rotationstid, dvs. dygnets längd, har småningom ökats — återfinnes hos G. H. Darwin.
Solarna äro ordnade kring vintergatan, i hvars midtlinje de ligga tätast — upptaget af Wright, Kant och Lambert.
Ännu större system finnas, i hvilka vintergatorna äro ordnade — upptaget af Lambert.“
I “Människan inför världsgåtan“ underkastar Arrhenius Swedenborgs kosmologi en ganska skarp kritik och finner, att den innehåller flera svaga punkter. “Swedenborg“ — heter det — “tyckes ej ha haft känsla för den fysiska omöjligheten uti sina åsikter och särskildt för deras fullkomliga oförenlighet med den Newtonska
