34
skett, då Im. Tafel utgaf den i tolf digra band under åren 1844—59.
Swedenborg var 58 år, då han öfvergick till sina religiösa studier, och bibeln var sedan nästan den enda bok han studerade. Omkring 1750 var han färdig med första delen af sitt stora verk Arcana Cœlesta (Himmelska hemligheter), som utkom i åtta kvartband under de sex följande åren. I detta jätteverk, indelat i öfver tio tusen paragrafer, genomför Swedenborg en symbolisk tolkning af bibelordet, särskildt de två första Moseböckerna, enligt sin s. k. motsvarighetslära, hvarmed han förstår ett intimt förhållande mellan Skaparen och skapelsen, anden och materien, bibelmeningen och bibelordet. Korrespondens- eller motsvarighetsläran är, hvilket Swedenborg också framhåller, i grunden en mycket gammal idé, ehuru den här införes på ett nytt område. Grundtanken är den, att liksom Gud meddelar sig symboliskt genom naturens företeelser, i hvilka den fromme alltid ser en förnuftig mening, så har samme Gud genom hvarje ord i bibeln velat meddela en andlig sanning.
Swedenborgs tid var icke mogen för våra dagars historiska bibelforskning med dess naturliga förklaring af en del underverksberättelser, sakramentenas uppkomst, bibelförfattarnas olika källor m. m. Och att i Jesus se en helgjuten människa, som i allt uppfyllde Guds vilja, låg icke inom 1700-talets intellektuella räckvidd. Följden blef, att tron på Kristi gudom i ordets ortodoxa mening dominerade kyrkans lära, men då man ej kunde förneka, att Kristus uppträdt på jorden som människa, måste man söka förena de oförenliga motsatserna genom antagandet af Kristi två naturer i samband med tre-
