56
melen och ömka sig öfver dem: »Hvarför sitten I så fåniga och spelen gyckelmakare? Man har drifvit gäck med eder och från människor förvandlat eder till afgudabeläten, därför att I uti edra hjärtan inbillat eder, att I skolen regera med Kristus såsom konungar och furstar, samt att änglarna då skola betjäna eder. Hafven I glömt Herrens ord, att den, som vill vara stor i himmelen, han blifver en tjänare. Lären eder alltså hvad som förstås med konungar och furstar, samt med att regera med Kristus, nämligen att vara vis och göra nyttor. Ty Kristi rike, som är i himmelen, är nyttornas rike, förty Herren älskar alla samt vill därför alla godt och godt är nytta. Och som Herren gör godt eller nyttor omedelbart genom änglar och i världen genom människor, så gifver Han dem, som troget göra nyttor, kärlek till nytta och dess lön, som är en invärtes sällhet, och denna är den eviga lycksaligheten». — När de troende hörde dessa visa ord, bortkastade de spiror, kronor och mantlar. Töcknet vek från deras inbillning, och den vishet, de hört ur änglarnas mun, bragte dem till förnuft.
Den tredje skaran utgjordes af dem, som i saligheten sågo den eviga hvilan i en paradisisk sällhet, och äfven här kommer besvikenheten öfver de troende, som snart finna, att hvilan och nöjet trötta mer än arbetet. Evigt lif måste vara evigt arbete för det goda.
Den fjärde skaran bildades af dem, som med evigt lif menade ett ständigt Guds förhärligande samt en högtid, som varar i evighet. Äfven till dem sade ängeln: »följen mig, så skall jag införa eder i eder fröjd».
