68
att han efter en 42-årig nära bekantskap med Swedenborg ej påminner sig ha “känt en man med mera oföränderligt duglig karaktär än Swedenborg, alltid lugn och nöjd, aldrig vresig och gramse“.
Innan vi kunna tränga positivt in i Swedenborgs syner, så långt detta är möjligt i vår tid, måste vi anställa en kritisk undersökning där en sådan kan ha utsikt att lyckas. Trots de svårigheter, som här lägga sig i vägen för en fördomsfri granskning, kan man nog pröfva halten af en del bland siarens utsagor. När han säger, att andarna meddelat honom, att det finns människor på månen, så tro vi, att det är knappast möjligt, emedan månen saknar atmosfär. När de säga honom, att vår sol är större än alla andra solar, så veta vi, att denne tvärtom hör till de mindre solarna och är t. ex. 50,000 gånger mindre än Arkturus. När de förmenta andarna vidare meddela, att Saturnus är den yttersta planeten, så veta vi numera, att detta icke är förhållandet, ty Uranus och Neptunus ligga bortom Saturnus.
Genom en sådan kritik, hvars exempelsamling kan bli ganska stor, förmå vi reducera en del af Swedenborgs anspråk och fantasier till deras rätta valör. Andarna meddela honom endast hvad han själf visste som vetenskapsman, hvilket ej kan betyda annat än att hans forskningar och kunskaper omsatt sig i drömmar om natten, såsom ju ofta är fallet med vanliga människor, då hjärnan är mycket upptagen af vissa idéer, eller också i egendomliga hallucinationer i fullt vaket tillstånd.
Men härmed är problemet om Swedenborgs syner ingalunda löst utom för den slappa kritik, som slår sig till ro efter att ha granskat en viss art af siarens syner
