FRUN FRÅN HAFVET, HEDDA GABLER,
LILLE EYOLF — TRE DRAMER
OM KVINNLIGHET OCH EROTIK.
H är sammanföras under en titel, som fru Edgren,
duchessa di Cajanello, en gång använde på ett
novellämne, tre skådespel af Ibsen. Dock bör det
anmärkas, att titeln, lika litet här som vid nästföljande
kapitel, gör anspråk på att vara uttömmande eller ens
tolkande ideinnehållet. Ibsen skall icke tolkas genom
rubriker. Francisque Sarcey — i den franska klarhetens
namn Ibsens svurne motståndare — har om
hans mystiska hemlighetsfullhet fällt det omdömet, att
han gör som tyskarne, när de sätta ihop sina meningar,
de spara verbet till slutet, fastän utan detta hela
meningen är obegriplig[1]. Det kan icke nekas, att anmärkningen har sitt berättigande just med afseende på
»Frun från hafvet», där den analytiska metoden är
drifven till sin spets, så att man ej får den egentliga
- ↑ Francisque Sarcey: Quarante ans de théatre Tome VIII s. 34 och följande, Paris 1902.
