IBSENS UNDOMSDRAMER.
GILLET PÅ SOLHAUG.
FRU INGER TILL ÖSTRÅT.
HÄRMÄNNEN PA HELGELAND.
Ibsens ungdomsdramer näst efter »Catilina» blifva
Gildet på Solhaug, som han skref i Bergen sommaren
1855 och Fru Inger till Østråt, som han hade skrifvit
vintern 1854. »Gillet på Solhaug» inbragte honom en
serenad från Bergensarne, och han skämtar i det företal
till pjäsen, som han lämnat i sina samlade skrifter,
att han tycker sig minnas, att han höll ett tal, när man
gaf honom serenaden: »jeg ved i al fald, at jeg følte
mig såre lykkelig!» Och i samma företal polemiserar
han starkt mot den dåtida kritiken. »Så fort en börjande
författare utgaf en bok eller fick ett litet teaterstycke
uppfördt» ungefär så falla hans ord, »så råkade våra
kritiker i oregerlig vrede, som om genom bokens
utgifvande eller styckets uppförande man hade tillfogat
dem eller deras tidningar en blodig oförrätt.» Efter
mycket grubbel öfver detta besynnerliga förhållande
upptäckte han ändtligen, att gamla statsråd Molbech
i Köpenhamn hade gjort sammalunda. Nåja, då var
saken klar, ty man blef kritiker på den tiden på det
sättet, att man från Köpenhamn tog hem en laddning
böcker, framför allt Heibergs prosaiska skrifter och fick
här veta, hur man skulle ta ämnet, hvilka som voro
