36
seglat till Gunnars gård i det nordliga Norge för att fordra böter. Här sammanträffar den gamle isländingen först med Sigurd, med hvilken han stiftar en lätt ingången förlikning och sedan med Gunnar Herse, med hvilken förlikningen ser ut att gå lika väl af stapeln medels gäldande af böter, då Hjördis uppträder på scenen. Hon försöker allt för att ägga Gunnar mot Örnulf, och då detta slutligen ändå icke lyckas, blir det vid ett gästabud hos Gunnar, där de alla skola mötas, hon utför sina hämndplaner. Här öfvar Hjördis sina onda konster med större skicklighet än någonsin, här äggar hon sin make att dräpa Örnulfs yngste son Thorolf. Strax därpå kommer Örnulf med hennes och Gunnars son på armen, hvilken han räddat från ett försåt af en hämdgirig träl, men i striden ha hans sex söner stupat, och nu får han veta, att hans sista, hans käraste, också är dödad. Scenen är lefvande berättad, men måste dock göra ett intryck af saga och icke af verklighet, likasom hela de två sista akterna.
Hjördis har under gästabudet fått veta allt i fråga om den hjältebragd, som gjorde henne till Gunnars maka, att den var ett bedrägeri, att den var utförd af Sigurd. Dagny den milda, som genom fostersysterns önskan att förnedra Sigurd på Gunnars bekostnad och under gästabudets häftiga ordskiften och rysliga scener har blifvit förvandlad från lam till lejoninna, har yppat den hemlighet, hvilken, Hjördis naturligtvis anser som rågen på sin skam. Mannen, som hon aldrig älskat, var icke engång den hjälte, hon trott honom vara. Och i sitt hämndbegär mot alla tvinnar Hjördis sina bågsträngar för att Gunnar skall dräpa Sigurd, antingen han vill eller ej. Allt hos henne är nu hämnd och raseri. Hos Dagny
