58
IDEDRAMERNA BRAND OCH PER GYNT.
Säkert har Ibsen icke varit främmande för de känslor, han låter Brand uttala i orden:
jag aldrig gick, som nu jag går.
Hvart spörsmål genljudsfattigt slår
man undan här med ömkligt kält.“[1]
Honoraret för »Kjærlighedens komedie» var 100 spd., och trots sin futtighet var detta honorar för tidens förhållanden frikostigt tilltaget, och efter den dåliga medfart, som träffade dikten från kritiken, kunde knappast så pass goda honorar numera påräknas, och framtiden såg därför särdeles mörk ut. Då kom »Brand» 1866 ut på det Gyldendalska förlaget och väckte ett enormt uppseende. Det var icke längre »ekofattiga» spörsmål, diktaren nu hade uppställt. I Köpenhamn, har en kritiker berättat oss, dryftades boken bittida och sent, och snart skedde detsamma inom hela Skandinaviens bildade värld. Och det var ej att undra på, om denna dramatiska dikt väckte entusiasm och beundran, lika väl som förvåning och opposition. Diktaren stöter i domsbasun för tiden, och dikten innehåller i hvar-
- ↑ Stundom har här vid citaten användts med en och annan ändring den Elmbladska öfversättningen, tryckt hos Norman år 1870.
