förläggarevillkor för Ibsens dåvarande förhållanden. Hvem vet, hvad som hade händt, om icke Hegel hade varit situationens man? Det är alltid fåvitskt att ställa sådana spörsmål, men de ha alltid ett nyfikenhetsbehag. Hegel tog boken, och därmed hade han icke blott gjort diktaren en stor tjänst men också sig själf och firman, affärsmässigt taladt.
Dygd kommer af duga, brukade vår Thorild säga. Den texten predikar också Brand. Den vanliga samhällsmoralens slapphet — att icke duga till att göra offret, fast man ser det rätta — är just hvad Brand vill förkunna. Hvad är en läpparnas bekännelse värd? Att betala med handling genom att fylla tunga plikter, det har man glömt bort.
Brand vill vara något helt, icke en bråkdel, och han offrar sig och andra för detta. Han har sagt modern, som hänger fast vid sina pengar, att när hon en gång dör, skall han komma till henne med tröstens ord, om hon kallar på honom, men ett villkor har han ställt: innan han kommer, skall han ha den försäkran, att hon vill offra sitt orätta mammon till sista skärfven. På dödsbädden skickar hon efter honom, hon vill ha hans tröst och sakramenten men blott offra en del af sina pengar. Hans svar är: intet eller allt — han kommer ej, och hon dör. Och samma »intet eller allt» är hans svar till hans hustru Agnes, »en af de härligaste kvinnogestalter i nordisk litteratur» säger med full rätt en granskare. Han har fört henne med sig till prästbostället invid fjällväggen, uppfluget där som ett fågelbo med dalkitteln under, som är beskrifvet nästan med polarnattens fasor. Där kommer solen vid midsommar ned på den branta fjällväggen tre veckor.
