78
rik man som skeppsredare i Charlestown och därpå förlorat allt. Han möter Anitra, beduinhöfdingens dotter, och förälskar sig i henne, och hon bedrar honom. Med ett ord: ett virrvarr af äfventyr genomgår han, som betecknar virrvarret i hans egen karakter. Han slutar med att ända i dårhuset, där han får studera människokarakterer på själfmordets gräns, hvilken de öfverspringa med en lättvindighet, som slutligen förskräcker honom, ty där ser han en fantasi, som kommit till det farliga stadiet att vilja och handla. Han börjar på att förstå, att man kan bli en fantasins martyr lika väl som en fantasins kung, att fantasilögnen kan föda smärta, lika väl som glädje. Och när så »knappstöparen» kommer, då får han veta att, om han icke kan göra reda för sig som ett jag, skall han bli dömd att som odugling och nolla läggas i stöpslefven och smältas ner. Det är då Solvejg räddar honom. Per Gynt är visserligen hållningslös och karakterslös, men han är dock tillika naiv, den oftast omedvetne falskmyntaren, som misstar drömmen för verklighet, och hans själfbedrägeri är hans försonande drag.
Den, som älskar att skönja metodens konst i en diktares arbete, bör lägga märke till den utomordentliga konsekvensen vid teckningen af Per Gynts karakter. Redan i ungdomen fasade Per för det brutala i handlingen. När han såg beväringen, som för att slippa att göra krigstjänst högg af sig fingret utbrast han:
men gøre det! Nej; det skønner jeg ikke!
Sedan leker han blindbock med lifvet och får rätt duktiga stötar, då får han den iden, att han skall skumma grädden af lifvet, men utan att behöfva bli
