och respektingifvande, oärligheten, som lätt blir förlåten, när den krönes af framgången. Men om det sociala anseendet är grundadt på makt, och om maktställningen oftast är grundad på list och våld, så åstadkommer allt detta också en genomgående förslappning af samvetet, äfven där måhända, som hos konsuln själf, bättre anlag skulle från början förefunnits. Detta är innehållet i konsul Bernicks historia. Hos dessa samhällsskyddare, hans stallbröder, representerade af den skräflande grosshandlar Rummel, den fromme Vigland och den salfvelsefulle adjunkt Rörlund, är det egoismen, som frodas under den yttre respektabilitetens mantel, kulten för det yttre skenet och mammonsdyrkan bredvid ett florerande bedrägerisystem. Och för att ingenting skall fattas, framställes också kvinnovärldens förbannelse, det smygande, skadeglada förtalet som en naturlig följd af den misstänksamhet mot allt och alla, som osäkerhetstillståndet medför.
Bedrägerisystemets metod exemplifieras genom Bernicks tillvägagående, då han först är ifrig motständare till allt järnvägsbyggande, emedan hans ångbåtar och skepp skulle få farlig konkurrens därigenom, och som motiv för sitt motstånd anför skälet, att han vill skydda samhället mot löst folk och dåliga seder. Han sadlar plötsligt om, när ett nytt förslag till en bibana, som skulle bli en inomlandslinje, kommer å bane, då han i hemlighet kan uppköpa tomter, jordegendom, grufvor, vattenfall och därigenom kan påräkna glupsk profit genom försäljningen af dessa. I bägge fallen bemantlar han alltså sitt uppförande med skenfagra försäkringar om nit för samhällets bästa.
Att uppfatta det kära jaget som själfva central-
