Sida:Linköping Weckotidning 1793.djvu/108

efteraperska. Då inbildningskraften blifwer upeldad, och känslornes finhet tillika blir flög gjord, kunna inbildningarne understundom erhålla en stark grad af liflighet, at de likna känslorne; och wid et sådant tilfälle råka menniskorna i et tilstånd af dårskap, hwilket är en nog allmän sjukdom; och hwarutinnan de tro at alla ting äro wärkligen närwarande, som deras upeldade och wärkande inbildningskraft dem föreställer. Detta kan man se på dem som äro druckne och förryckte. Bland månge andre, har jag läst berättelse om en drucken man, som om aftonen kommit på en gata, hwilken warit upfyld af månskenet. Denne åsynens likhet med watten, satte honom den inbildningen i hufwudet at han stod wid en flod; hwarföre han afklädde sig kläderne och wille sima genom månskenet. De förrykte se och höra ofta saker, som icke äro tilfinnandes, och blifwa så lifligen öfwertygade om sin mening, at man fåfängt skulle anwända all wältalighet til deras öfwertygande om något annat. Denna Inbildningskraftens liflighet, stiftar så mycket elände bland menniskor, at det torde tillåtas något orda härom. – Inbildingen torde få kallas et känslornes Eko. – Ärfarenheten stadfäster inbildningskraftens wärkan på wår kropp. Åskådandet af någon spis, hwaraf man förut haft någon upkastning, förordsakar en wämjelse eller kräkning, ehuru man då intet njuter honom. Ett ansikte af en menniska, som liknar någon annan, hwilken wi älske eller hate, uprepa äfwen den glädje eller wredesrörelse, som skulle man wärkligen se honom. Det är aldeles säkert at man af blott inbildning kan blifwa sjuk. Man har många exempel derpå af Läkare anförde, bland hwilka kan nämnas, om en som påstådt sig hafwa nedswälgt en spik, men blifwit frisk så snart man gifwit honom et Vometiv, hwarmedelst han blef skilgd från en tryckande magslem, och kastat en spik i kärlet. Dock gifwes äfwen helt dåraktige och wilda inbildningar, som blott grunda sig på fördomar, fåfänga och Melancolie, hwaraf exempel äfwen kunna anföras. En Doctor bodde i Rötmånaden längst uppe i winden, på det han intet måtte blifwa sönderkrossad,