Sida:Linköping Weckotidning 1793.djvu/117

Den här sidan har korrekturlästs

är, som den Helige Gregorius anmärker, intet annat, än at finna någon liten frögd och winning i det, som blifwer en orsak til sorg, tårar och bedröfwelse hos andra. Denna mening har länge warit i Kyrkan, och ännu år 1619 har et Concilium i Narbonne, allenast tillåtit de stora eller Andlige, eller ock Helige, at få begrafwas wid Altaret inne i Kyrkan. Men senare tider, ehuru uplyste, har tillåtit, snart utan all slags inskränkning i synnerhet i städerne, at Kyrkor fådt göras til ordentlige grafplatsar, där man ofta, torde hända, tager mera skada til kroppen, än läkedom för själen. Månne icke et så ögonskenligen skadligt bruk nu borde och kunde afskaffas? än om icke det woro äfwen så nödwändigt som nyttigt, at förlägga de begrafningsplatsar, som nu äro wid Kyrkorne, utom Städer och Byar? Måtte fördomarne äfwen i denne omständighet, för uplysningen, wika.



Kungörelse:

Til underrättelse för hugade Köpare, tilkännagifwes at några och Trättio Sommarlass Hårdwalls-Hö af detta årets Gröda är til salu nära Linköping, hwarom närmare underrättelse kan erhållas i Linköping och Rådman Meijers Hus på Stortorget.


N:o 29 utgifwes Lördagen d. 20 Julii kl. 4. e. m.


Linköping, tryckte hos G. W. Londicer och Björckegr. Enka.