haft någre Martyrer för sin rättmätiga sak. Men det aldra bedröfligaste war, at Ludvig den sjunde lätt sjelf raka sig, och at hans Gemål Eleonora von Aquitanien derföre föraktade honom, och kom i sådan owänskap med sin Herre, at de måtte skiljas wid hwarannan, Sex weckor efter skilnaden, förmälte sig Drottningen med Hertigen af Norrmandie, Hindrich, hwilken sedan blef Konung i England; hon bragte med sig åt honom Poitu och Guyenne. Härutaf upkom det kriget, som i 300 år förhärjade Frankriket. Öfwer 3 millioner Fransoser måste dö, emedan en Ärke-Biskop utrustat sig emot skäggen, emedan en Konung hade låtit raka sig, och emedan den förekommit sin Gemål löjlig med en slät haka. Efter hand kommo skäggen aldeles utur modet, och man fick intet se sådant mer, til dess ändteligen Franciscus den 1:sta återstälte dem. Hwar man låto dem då wäxa igen, och ingen blef rakad mera än Parlaments-Ledamöterne och Dom-Herrarne. Under Hindrich den 4:de, brukte man 3 fingers långa skägg, som woro widt utbredde som wiskor, och tillika et par långa och styfwa Moustager lika som kattorne. Sedermera åtnöjde man sig med et litet pipskägg mitt på hakan; och ändtligen blef under Ludvig den 14:de, en liten Moustage qwar under näsan. Nu fins ingen ting mera qwar.
* * *
I fjortonhundrade talet blef, i Frankrike, åstundan at gifta sig och upföda Barn, efter utseendet, intet hållit för så ärbart och hederligt, som at taga lifwet af en menniska. I Biskoparnes och Abeernes hus och i Clostren, war en egen gård inrättad för Dueller. Ja, de tillåto Dueller emellan Syskonebarn då
