skridit til ytterligheter, som med Swenska Folkets gamla wördnad och tilgifwenhet för Oss och Konunga-Huset icke kunna förenas, och hwars möjelighet, Wår öfwertygelse om Stockholms Stads Inwånares trohet ej bordt sig föreställa: och då Wi til större delen lyckeligen hunnit uptäcka, så wäl sjelfwa anläggningens beskaffenhet, som någre af de fredsförstörare, hwilka dertil låtit sig bruka: Så hafwe Wi funnit Wårt Konungsliga Kall, ej mindre än Wår ömhet för Wåre trogne Undersåtares trygg- och säkerhet fordra, at, til återställande af ordning, lugn och stillhet, widtaga de kraftigaste anstalter, som til ändamålets winnande, Wi, oumgängelige pröfwat.
Såsom en fölgd däraf, wele Wi jemwäl härigenom strängeligen och alfwarligen förbjuda, ej allenast alle obehörige och owanlige sammanskockningar å Torg, Gator och Gränder, utan ock alle andre misstänkelige och oloflige sammankomster, samt i synnerhet de så kallade Klubbar, såsom ock alt fördröjande å Källare och Näringsställen efter kl. Nio om qwällarne; skolandes så beskaffade skockningar eller samlingar, hwarest de träffas eller finnas, med Militairiskt magt, der wänliga föreställningar ej äro tilräckelige, genast skingras, samt de, som emot detta Wårt Nådiga Förbud sig förbryta, på stället häktas, under Lagligt tiltal ställas, och såsom den allmänna Fredens och Rolighetens förstörare, efter Lagens stränghet, exemplariter straffas.
Wår oryggeliga föresats, at låta hwar och en af Wåre Undersåtare, utan anseende til Person och Stånd, juta Lag och Rätt, bör göra dem förwissade, at då Wår wärdighet och plikt kräfwer til at låta efterspana och under Lagens räfst och straff framställa dem, som til det i går skedde brottsliga upträde warit hufwudmän; skola ej eller de händelser, som dermed äga någon, ehuru obehörig gemenskap, undwika den nogaste och Lagligaste efterfrågan och åtgärd.
I öfrigt finne Wi i Nåder för godt at utfästa en
