Wikisource

Sida:Linköping Weckotidning 1793.djvu/160

Den här sidan har korrekturlästs

en tjenlig upfostran, och icke släppa dem lika okunnige som de oskäliga djuren til plogen m. m.

Huru beklagligt det är, at se fullwäxta människor så enfaldige i Christendomen, at de som knappast weta sine utanbords-läxor, oredigt framstafwa en rad, och til förståndet okunnige; härom wittnar dagliga erfarenheten, och man ryser wid blotta åtankan.

Jordbrukare.



Inpromtu den 15 Sept. 1793.

Ille thesaurus invidis est in lingua situs, ut maledicant bonis.

När människjan af hat och afund wredsint blifwer
Hon så förblindad är, at hon ej styra kan
Sin onda böjelse hwarmed hon synd bedrifwer;
Men tadlar nedrigt så wäl Qwinnan som dess Man.

Det hännes största nöje är,
At nästans goda ryckte kränka
Och hännes endaste begär,
At oskuld i förakt nedsänka
Men smädedikter, lögn och prat,
Dicterade af hemligt hat.

Men fåfängt bju’r hon til, at med sin bittra galla
Nedsudla dygdens folk — Dess afsigt kännes wäl.
Hon endast blir en skam, emedan hon af alla,
Som älska Sanningen, föraktad blir med skäl.




Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Linköping_Weckotidning_1793.djvu/160&oldid=319631”