Sida:Linköping Weckotidning 1793.djvu/191

Den här sidan har korrekturlästs

Kom för mig, som Tingmål hade,
    Dom-Herrn uti Åkerbo,
Och sitt Document framlade
    På en Qwinnas ja och tro;
Och som laga stånd skall wara,
    Ej det minsta klander händt,
Bad han mig, at fast förklara
    Fånget hans på pergament.
Nu emedan af alt thetta
    Ljusligen jag skjönja kan,
At hans åtkomst är med rätta,
    Jag in actis ock befant,
At han trenne Uppbud tagit
    Uppå detta Godset sitt,
Och at Lagfart sig tildragit
    Taddellöst och klander-fritt:
Ty sant jag i stöd af lagen,
    Kärleks-Balk och gammal sed,
Skäligt, at från denna dagen
    Lägga andras anspråk ned;
Och fördenskull må han hänne
    Med alt hwad, som thertil hör,
Äga, nyttja, styra känna
    Bäst han gitter och sig bör,
Så i wåto, som i torro,
    Så i närby, som i fjär,
Ja, i all ting, & sic porro,
    Jntet undantagit är.
Trygg och säker från all wånda,
    Hända sig hwad hända må,
Skall det dock för honom stånda,
    Först i döden återgå.
En och hwar jag jämwäl råder,
    At ej tadla på dess lott,