Kom för mig, som Tingmål hade,
Dom-Herrn uti Åkerbo,
Och sitt Document framlade
På en Qwinnas ja och tro;
Och som laga stånd skall wara,
Ej det minsta klander händt,
Bad han mig, at fast förklara
Fånget hans på pergament.
Nu emedan af alt thetta
Ljusligen jag skjönja kan,
At hans åtkomst är med rätta,
Jag in actis ock befant,
At han trenne Uppbud tagit
Uppå detta Godset sitt,
Och at Lagfart sig tildragit
Taddellöst och klander-fritt:
Ty sant jag i stöd af lagen,
Kärleks-Balk och gammal sed,
Skäligt, at från denna dagen
Lägga andras anspråk ned;
Och fördenskull må han hänne
Med alt hwad, som thertil hör,
Äga, nyttja, styra känna
Bäst han gitter och sig bör,
Så i wåto, som i torro,
Så i närby, som i fjär,
Ja, i all ting, & sic porro,
Jntet undantagit är.
Trygg och säker från all wånda,
Hända sig hwad hända må,
Skall det dock för honom stånda,
Först i döden återgå.
En och hwar jag jämwäl råder,
At ej tadla på dess lott,
Sida:Linköping Weckotidning 1793.djvu/191
Den här sidan har korrekturlästs
