Sida:Linköping Weckotidning 1793.djvu/195

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Studentens. — Innan han lägger sig, räknade han sina penningar, hwilka stego til en stor summa. Studenten hör detta. Din Far, tänkte han, skickar dig inga pengar efter som han intet längesän gaf mig en så stor wäxel: I stan törs du intet låta se dig: Spela kan du intet mer. Om du nu hade di där penningarne som den där resande räknade, wore du då icke hulpen? men då måste du bli en tjuf — Med oroliga tankar tilbrackte han sin natt. I dagningen beger den Främmande sig på resan. Studenten skyndar sig efter och mördar honom. Derpå tar han penningarne och til sin bestörtning finner han ibland dem et bref från sin Far — det öpnar han och får där se 200 R:dr. Brefwets innehåll war detta: ”Obetänksamme! Här sänder jag dig litet penningar, hwilka jag ej samlat utan mycken swett. Din mor och jag utgjuta för din skull tusende tårar. — Din Bror som, då du ännu war barn, så ofta burit dig på sina armar, har warit hemma hos oss. Och som han intet sedt dig sän du war 6 år, så har han bedt mig at han skulle få fara til dig med desse penningar — Emottag honom såsom din Far — och tacka honom för det han i sin opasslighet för din skull gjordt en så beswärlig resa. — Lef hädanefter bättre, och torka tårarne af din Mor, som du med dit liderliga upförande utprässat.” Häröfwer faller Studenten i förtwiflan och med samma blodiga händer som han mördat sin Bror dödar han sig sjelf.





Bewis af Christeligt Ädelmod.

Margrefinnan af Willacerf behöfde låta slå sig