oskapad. Seda Abubeker hopsamlat de här och där kringströdde bladen af Koran uti et band, kallade han den Moschaf, det är, en bok, liksom för alla Böcker. När Mohamedanske Författare anföra något ställe därutur, sker det med följande med stora eller röda bokstäfwer skrifna Ord: Gud säger det, utan at citera Capitel och wers. Man finner Sju Hufwud-Uplagor af Koran, af hwilka twå äro förfärdigade i Medina, en i Mekka, en i Cufa, en i Bassora, en uti Syrien, och äntligen en annan, som kallas den Allmänna. De är blott skiljagtige i anseende til werstalet, men icke til antalet af Ord och Bokstäfwer: ty i alla Uplagorna finnas 77,639 Ord och 323,015 bokstäfwer. Abubeker anförtrodde det i ordning bragte Exemplaret åt Hasessah, Omars Dotter och Mohameds Enka. Emedan Mohamed i sin Koran wille härma Propheternes Språk, trodde han sig winna detta sit syftemål, om han betjente sig af en ofta afbruten Skrifart, utan sammanhang imellan Lärosatserne; werkligen finnes där ock ingen förbindelse imellan werserne. Han låntager ofta ställen utur Gamla och Nya Testamentet, men hwilka mästedels äro förändrade. Uttolkarena förklara enhälligt, at det wältaligaste ställe i hela Koran finnes uti Capitlet Hud, där Gud, för at göra slut på Syndafloden, utsäger dessa Ord: ”Jord, upsluk dit watten! Himmel, uphämta hwad du utgjutit! Strax bortrann watnet: Guds befallning blef upfyld, Arken nedlåt sig på berget, och man hörde de orden: We den Gudlöse!” Arabiskan är ock i sanning mycket eftertrycklig.
Sida:Linköping Weckotidning 1793.djvu/200
Den här sidan har korrekturlästs
