Fregatterne skola blifwit så illa tiltygade, at de med möda skulle kunna inbuxeras til Algesiras.
Min Herre! Det war icke nog, at Ni af Ondskans wänner skulle anfallas, och af afundens partie såras — Nej, egennyttan steg så långt, at Edra egna goda gerningar skulle lastas och til der wärsta. Tror Ni M. H, at då någre så förakta och förklena Er Person, afundar Er den lilla winst som bör rättwist tilfalla, tror Ni, at Ni därigenom bör tappa modet? — Å nej, M. H. icke bör Ni göra annat än le åt de Pasquillblad som utkommit här å där. Wi fattige mäniskor, som icke hafwa råd at göra något tilskott, utbedja oss den fägnaden, at med tacksamhetens tårar afbörda wåra skulder. Wi önske at Edre försök sent eller aldrig må af oss blifwa begagnade, men om nöden så fordrar, de blifwa wåra Kojor til undsättning och hjelp. Wi tro emedlertid enfalldigt hwad oss är sagt och föreskrifwit. — Men J som på et wanhederligt sätt sökt släcka Er bitterhet, Ert hat och afund på en man, som förtjent Er högaktning, Er förebrår man med rättwisa, at J stridit mot både förnuft och öfwertygelse. J hafwen sjelfwe icke warit tilstådes wid Herr Nyströms försök, och man hoppas få wettige Åskådare som Ni sig infunnit, och dessas wittnesbörder böra göra fyllest. När olyckor sig utbreda, skall aldrig en tacksam Allmänhet förgäta at gifwa tilkänna hwad nytta Herr Nyströms Eldsläcknings-ämne åstadkommer, och då skola hans owänner med harm och blygd nödgas til tystnad.
