ondska på groft och handgripeligt wis; men då man i senare tider begynt at uphäfwa desse Swaga käril til Gudinnor och anse för samwets-synd, eller åtminstone för oanständigt, icke beständigt wara en ödmjuk Tjenare och wärkställare af deras rasande principer, duma passioner och illistiga wilja, så har werlden blifwit så skenfager och konstig i ondskans utöfwande och lärt så försockra och utsmycka odygden, at man lika som påtrugas få smak derföre, så framt man ej har öfwernaturliga ögon, at åtskilja godt och ondt.
Från Tjufwuhand och Musens tand
Från Käring-pock och Huse-korss
Beware milde Herre Oss.
Immitation af det oförmodade brefwet.
Jag i en skönhet all sällhet tror finna,
Ack Himmel! af nöje på tusende sätt,
Säg hwad som felar du är ju Gudinna?
Af den förädlade Weneris ätt.
Hwad tror Du din wän i sin enslighet önskar,
Jo endast den suck: Nå Himmel! Ack hwem?
Jo i den Bokstaf som solens wäg liknar,
Finnes dess början, och slutes som Ditt.
Ej ensam på Stygiska stranden jag klagar,
Fölgd af en wän, lika kärlig som jag,
Han på ett S, twänne halfmånar drager,
Nu gissa, och teckna, med pennan war dag.
Swar på Epigrammet i Link. T. N:o 8.
Du, som Bâtard utaf Apollo är!
Och lutan illa stämt, bör henne aldrig röra:
Slå den i kras; ty, wet Critiquens öra
Af dess birfileri allenast har beswär.
------d.
