Sida:Linköping Weckotidning 1793.djvu/51

Den här sidan har korrekturlästs

Död: Special-Föraren Anders Lindquists lilla Son, Carl Gustaf, 17 w. och en dag gammal.



På Lång-Fredagen.

Si! Lifsens Furste Sjelf til Golgata framträder;
Uti Sitt Purpurblod Han Sina tröstar, gläder:
Och mitt bland röfware wid korsset naglad. — Där
Han ropar med hög röst: Fullkomnad Skriften är!

Mitt hjerta brist i tu! Se werldars Uphofsman
Sitt hufwud böjer ned – Sin And’ upgifwer Han!
Se solen mörknad är och bergen brista tu!
Naturen lik som död — Skal jag ej gråta nu?

Det wara skal min tröst at gråta Dig i döden,
Som friat har min själ och frälsat ifrån glöden.
Jag är Din Egendom, Ditt Barn, Din Son, Din Wän,
Din återwundne Bror – Dock uti synden än.



Rariteter.

En ung Student som flitig läser,
En Prästman utan stinner buk,
En ringa själ som icke gjäser
I granner råck och ny peruk,
En liten sprätt som ej blir kär
Och sjelf sin lycka ej förspiller,
En Skrifware som ej blir willer,
Om han ej kallas Secretär,
Det räknas som hwar man wäl wet
För aldra störra raritet.



Fabel.

En Swan mötte en gång en Räf utan Swants. Ack! sade Swanen. hwad olycka har träffat dig, min wän, sedan wi sidst sågo hwarannan, och huru