någre af de uti denna Wår Nådiga Förordning förbudne Waror, warde pliktfäld til 50 Rdl. böter, och miste Waran, hwilket alt hemfaller Angifwaren, dock på det sätt, at de förbrutne waror under säker tilsyn åter utskeppas, och til Angifwarens nytta försäljas. Ertappas någon andra gången med en dylik förbrytelse, fördubblas nyssnämde böter, och derutöfwer ware den brottslige förlustig Tjenst och Ämbete, om han något innehafwer, eller ock dess borgerliga näring och handtering, samt owärdig ansedd, at mera något Ämbete i Wår och Rikets tjenst bekläda.
§ 14.
Alle öfrige förbrytelser emot denna Wår Nådiga Förordning uti de mål, hwarå icke redan här ofwan wisse böter blifwit stadgade, umgällas med 10 R:dl. plikt, så wäl för Gäster som Wärdar, Köpare som Säljare; hwilka böter fördubblas wid bewisligen förnyad brottslighet. Och skal det wara Fiscaler, Krono- och Police-Betjenter tillåtit, at, ifrån d. 1 nästk. Augusti obehindrat ingå på alla publika Försälgnings-ställen, såsom Källare, Wärdshus, Tracteurs och Näringsställen, Caffehus och Krogar, m. m. uti hwad rum som helst Wärden nyttjar, utan at sådant under någon slags förewändning, wid answar, må wägras at efterspana och bewaka, det inga förbrytelser emot detta Wårt Nådiga Förbud må lemnas opåtalte.
§. 15.
Til allmänhetens bättre efterrättelse wele Wi jämwäl, at denna wår nådiga Förordning en gång hwarje år uti Maji månad af Prediko-stolarne skal upläsas. Och som Lands- och Stads-Fiscalers, Krono- och Police-Betjentes, samt Upsyningsmäns owilkorliga skyldighet är, at alfwarligen efterspana, uptäcka och beifra de förbrytelser, som deremot kunna utöfwas, så åligger jemwäl Wåre Befallningshafwande, Domare, Ämbetsmän och Betjente, at derwid lemna dem skyndesam handräckning. Skolandes jämwäl fiscalerne wid hwarje års slut, til Wår Justitiä-Cantzler, wid förlusten af et halft års lön eller deremot swarande annan penninge-plikt, insända Förteckning öfwer dem, som sig förbrutit, huru de derföre blifwit ansedde, eller hwad som kunnat hindra målets afgörande; då Wi, efter förekommande omständigheter, wele, til förbrytarens skam, låta dess namn och straff komma til Allmänhetens kunskap.
Detta är hwad Wi ansedt nödigt, at i Nåder förordna uti förewarande ämne. Wår upmärksamhet har wäl icke kunnat undfalla, at den yppighet i kläder, som utbredt sig äfwen til Meningheten, särdeles af Qwinno-könet, är af en i högsta måtto skadelig werkan för det allmänna, men Wi hafwe wid detta tilfälle hälst welat undwika alt sådant stadgande, som skulle medföra en twungen skilnad imellan Stånd och olika Classer af Medborgare, och deremot widtagit den utwäg, at lemna detta ämne til Wåre trogne Undersåtares egit eftersinnande, då Wi til Wåre Befallningshafwande, at inhämta hwarje Stads och Lands-orts yttrande, hwad inskränkning af hwarjehanda öfwerflöd, som icke egenteligen uti denna Wår Nådiga Förordning är widrört, kan efter friwillig öfwerenskommelse, finnas lempelig och ledande til ändamålet. [Slutet e. a. g.]
Kungörelser:
Underteknad som nyligen ankommit hit til staden, ock Logerar på Gästgifwaregården, borttager med all färdighet, ock utan smärta, Liktornar, at de icke återkomma. J. J. Raphalson.
