Sida:Linköpings Weckotidningar 1794.djvu/40

Den här sidan har korrekturlästs

weta mer än jag welat weta, och hin — —. Sqvaller och konster öfwergår alt begrep och jag wil akta mitt sinne för at i en smal wänning göra honom både ögon- och näslös för alla sina lögner. Gif mig ändteligen hwad jag bedt, jag skal i det stället ge dig en ring af guld med en fläta af mitt hår til en åminnelse af en wän, hwars make du aldrig fådt eller får. – Jag är för mycket din wän, för at wilja det Du på minsta sätt skal ha ledsamhet för min skull eller för at genom min wänskap hindra dig, ifall någon annan til äfwentyrs för Dig kunde hysa ömmare tankar, utan mitt beslut är fast at göra wåld på mitt hjerta och strida emot en böjelse som lemnat flera bekymmer samma än ljufwa ögnablick åt mitt hjerta, och som jag ser plågar dig dels genom missnöje hos dig sjelf och dels genom ledsnad wid min kärlek. Hwarföre hölt jag icke min föresatts förra gången? hwilka grymma ögnablick hade jag icke då nu undwikit? Glöm Din Zemire; göm Dina blickar och dörlj om Du lider. Min wänskap blir för Dig ewig och mitt hjerta uphör aldrig at önska Dig godt. Jag skal se Dig och sucka och några nedswälgda tårar skola betunga et hjerta, som nog lider förut. — Hälsa N. N. och bed hänne glömma et förtroende som witnat om min wänskap för Dig och at jag för ingen säga et ord; bed hänne glömma alt och ej ådraga sig de förebråelser som trolöshet mot wänner åtfölja. – –

Skrif mig några ord til för sista gången och gläd mig med en puss skrifteligen. Jag sänder Dig tusend. Tag deraf någon enda, om Du wil, och lemna de öfriga åt wåra förgängeliga Nöjen. — Gud wälsigne Dig min lilla unge hwar Du ligger och upstår! Din wälgång är det enda som kan glädja mig så jag ber dig glömma Zemire, hännes namn, hännes löften, hännes pussar, hännes ömma famntag och hännes redeliga wänskap för Alexis — – Nej! tårarne afbryta desse rader - - - intaga offret åt den med smärta och motgångar upfylda wänskapen. — Til klockan 3 hoppas jag få hwad jag bedt om; då reser jag til mitt lugn för at göra mina betraktelser öfwer mitt öde. Jag flyr från detta ledsamma stället, för at undwika Alexis blickar och i enslighet dölja mitt qwal och mina tårar — farwäl — farwäl — Alexis! fullgör min begäran och lemna mitt minne en tår från et ömt hjerta!

 
Glöm bort at Du et hjerta wunnit
Hwars plågor mig förfölja wil;
Glöm bort at Du mig redlig funnit,
Glöm at Zemire har warit til;
Glöm bort dess namn glöm bort dess öden,
Men mins at hon i sjelfwa döden
Dig lika redligt älska wil.



Wår-Qwäde.

Zephis gläd dig nu som jag,
Wintrens magt är redan krossad
Redan wårens slöija lossad
Redan klarnad nöjets dag.

Redan höres foglars sång,
Redan grönska träd och ängar,
Redan blomstra Örtesängar,
Redan hela dagen lång.

Ack! hwem är nu icke nögd?
Uti lundar glädjen susar,
Friska silfwerströmmen brusar
All ting andas lust och frögd.