Sida:Linköpings Weckotidningar 1794.djvu/75

Den här sidan har korrekturlästs

Kungörelser:

Skulle någon af denna Stadens Resp. Inwånare behaga: At prenumerera på min Historia öfwer Norrköping, så kan det ske emot En Riksdaler til den 1 October hos Post-Inspectoren Anders Sjerna. Norrköping d. 21 Augusti 1789. Hans Olof Sundelius.

En liten Kammare nära wid stora gatan, kan nästa Michaeli få hyras. Underrättelse fås på Boktryckeriet.

En åldrig Fru, åstundar wid nästa Michaeli en Kammare och Contoir at få hyra. Underrättelse om hänne lämnas wid Boktryckeriet.

Hos Handelsman Westman fås underrättelse hwaräst godt bete kan erhållas för Slagtkreatur som handlas wid Kisa Marknad; dock måga de som sådant åstunda gifwa sig tilkänna innan Torsdagen i nästa wecka.

Denne wecka är förloradt et Sigill af Silfwer, med Graverade Bokstäfwer J. B.; de som derom har eller får underrättelse, wille wara god gifwa det tilkänna wid Boktryckeriet emot nöjaktig wedergällning. Nyttjande rätten af nämde Sigill medförer den olägenhet, som Lag bjuder.


N:o 35 utgifwes Lördagen d. 30 Augusti kl. 4. e. m.


Linköping, tryckte hos Londicer och Björckegrens Enka.


N:o 35.

Linköpings
Wecko-Tidningar.

Lördagen d. 30 Augusti. 1794.




I morgon 11 Sönd. efter Trinitatis, predika

i Domkyrkan: Kyrkoherden Nordwall Ottesången, Stads-Capellanen Wimermark Högmässan och Comminister Schelin Aftonsången.

I S:te Lars: Lands-Capellanen Lindhagen.

I Hospit. Kyrkan: Hospit. Predik. Apelberger. Gudstjensten börjas i wanlig tid kl. 10.



Konungen Rolofs och des Broders Kettils Caracterer.

[K. Rolofs Saga p. 75.]

Desse woro af fast olika kynde. Ketil war mycket liten och snäll, högtalig, framfoss, läwis tiltagse och oförwägen. Han war kallader Ketil Kregd i ty han war så liten. Rolfr war stor och starker, dejelig i ansigtet, tystlåtig, ordhållandes och intet hastig i sit företagande. Ther något war gjordt eller sagt honom emot, låts hans, som han intet wiste theraf: Men sedan när andra hade thet förgätet hemnade han thet grymmeliga. War och något för honom sagt, thet han umwärdade, låts han först, som han gaf ingen acht therpå. Men långt äfteråth,