när han hade utgrunnat hwad utgång sådant wille taga kom han fram thermed, likasom thet nyligen hade warit sagt för honom, antingen thet war honom tå mot eller med. Och skulle thet tå gå för sig, som han wille hafwa fram. Af gemene man war han mycket älskat och i ära hållen.
- [P. 77.]
Emellan thenne Kong Ring och Kong Götrik war stor wenskap med besökningar, skencker och Kongelig ära, som hwar bewiste annan medan theras wänskap warade.
I sin ungdom hade the altid warit tilsamman i hernad och sjöfärd: skilde och ej sin wenskap, så länge the hwarandra besökte. Men af onda menniskjors mellanlöpande och ljugande, upwäcktes them på sistone en fiendskap imellan, så at the lagade sig til at strida på hwarannan.
Ett sinn talade Ring til sin Drottning:
Mig är sagt, at Kong Götrik ärnar fegda på
mig och mitt Rike; dock hwet jag ej hwad han
gifwer mig til sak. Men jag håller rådeligt,
at slå först til, ty thet är et sant ordspråk, at
then kastar en annan under sig, som först
rusar til. Kan jag ej weta, om han är skyldig
til the stämplingar, som mig om honom berättas.
O klokliga talar tu, sade Drottningen, thär I tilförne hafwen warit så förtrogna wänner, att tu will tro ilaka människors sqwaller och lögn och begynna fegd emot Kong Götrik.
Thet är ock intet Kånunga stycke, at wilja swika och förekomma sin fosterbroder. Skolen I och ändteligen skifta ondt eder imellan, så låt honom heller blifwa en niding imot tig, än at tu skulle göra honom något til men och mista therföre hans wenskap. Gör så wäl, Herre, och låt sådant tokerie icke finnas i thet sinne, at tu will förkasta och under fötterna trampa alt thet goda I hwarannan bewist hafwen. Fullborda heller med ära och mandom then wäl begynte godwilja och wänskap i kärlighet och fullkommen frid: och bortmist icke så god manns wännskap för arglistiga människors lögn och falskhet skull. - - Gör äfter mitt råd Herre! tag tin bästa rådgifware med tig och far själf med et skepp til Kong Götrik: och bjud hem hans Son Rolof med tig til Fosterson. Wilja the thet täckeliga uptaga, länder thet tig ochtit Rike til styrka och oss allom til heder och ära.
På begäran införes följande, oförändrat.
En berättelse, swarande mot Weckotidningen N:o 34. uppå sin ort war en, min Herre ganska lik i upförande; bönderna kallade honom förläsen, men han war endast mästare af spela roller och gyckla för Damor. Denna yfdes öfwer at han behagade; då likwäl war man hölt honom för Phantast. Käre Herrre! Monne icke ni kan igenkännas på förenämde Wåp. I brist af förnuftigt, ämne, så späder ni up er gamla fana. jag tror at Herren förstår sig bäst på den fanan som sitter under k - - - -, om den torde ni oftast drömma. O! Tempore O! Mores. jag önskar at slike Philosopher icke måtte wara för monga! Syrack i sitt 21:28. nämner dem. Min Herre! då ni härnäst får freqwentera academien, så fölg icke fyrafotade kreaturens spår utom wägarne, at lystra, utan gack dristig in, och hör
