K. Eric, at I gantas ofta, när I ären lustige, och är dock föga mening thermed.
Dock tror jag, at jag tröster hitta på hwad ärende i Göthar hafwen. Mig är sagt, at thet är myckit dyr tid hos eder i Westergötland. Bär thet och ofta så til. Ty Götalandet är litet och thes inkomster ringa, men folket är mycket: I föden och altid stor myckenhet af folk på eder kostnad, och ären gode och gifmilde af edert, så länge thet räcker. Tycker jag och weta, at sådan armdom faller eder swår; och thy hafwen I rest hemmanifrån, at eder tycker ondt, at tola hunger och hårdan kost.
Är thet och ynka, at slika männ, som I ären, skolen sådant beswär utstå, och icke få behålla edert hull och goda dager. Ty war thetta wäl betänkt, at I sökten thit, som I wänten eder nogon hjälp, heller än I skulle dö i uselhet. Wil jag och bekymrat wara om then undsättning, I wänten af os; och wil ginast säga rundt ut hwad eder kan ske til godo i wårt rike. Wi wiljom efterlåta eder en månad, at rida i gästning i wårt rike, om I eljest then tiden wiljen taga til godo. Och fån i slika hjälp af en annan Kong, tror jag wist, at I kommen oswultna hem, med edert sällskap. Män farer icke med sådan fåfänga, at i begären min dotter eller någon annan til Hustru. Ty thet blifwer eder til spott och spe, mädan I ären så af eder komne, för fattigdom och misswäxt. Och när thetta är förbi, få I wäl råd, när I kommen hem, och torfwen ej bekymra eder om sådant thenna gången.
