Sida:Lysande förhoppningar 1914.djvu/141

Den här sidan har korrekturlästs
137
FEMTONDE KAPITLET

förtroligt beröra mina bägge armar, »såra mig icke genom att tala så. Tillåt mig att gratulera er. Vill ni göra mig den äran att stiga in i butiken.»

Mr Trabbs springpojke var den oförskämdaste pojke i hela denna del av staden. Då jag kom dit höll han på att sopa butiken, och han roade sig med att sopa så mycket han kunde åt mitt håll. Han höll ännu på att sopa, då jag trädde in i butiken med mr Trabb, och han hamrade med kvasten mot alla möjliga hörn och kanter i tydlig avsikt att uttrycka sin jämnställdhet med vilken grovsmed som helst.

»Sluta med ditt oväsen», sade mr Trabb strängt, »annars knackar jag huvudet av dig. Gör mig den äran att taga plats, min herre. Se här», fortsatte mr Trabb och tog ned en klädespacke samt bredde ut den över disken, i det han höll sin ena hand inunder för att visa dess glänsande yta. »En mycket fin artikel. Jag kan specielt rekommendera den för er, min herre, emedan den verkligen är extra superfin. Men här skall ni få se några andra. Ge hit nr 4, du!»

Mr Trabb demonstrerade därpå nr 4 och rekommenderade det åt mig på ett särskilt förtroendeingivande sätt som ett särskilt fint tyg till en sommarkostym, en artikel mycket en vouge bland adel och förnämt folk, en artikel, som det alltid skulle vara en ära för honom att tänka tillbaka på såsom buren av en distingerad bekantskap från denna stad — såvida han vågade taga sig friheten att räkna mig bland sina bekanta.

När jag äntligen hade valt vad jag behövde och han tagit mått till kostymen samt lovat sända den till mr Pumblechook torsdags afton, sade han, medan han följde mig till dörren.

»Jag vet mycket väl, min herre, att Londongentlemän